Livet i valplådan går fort minsann och de små växer så det knakar. De små börjar bli hundar nu, med prickar på nosarna och massa spring i benen. En fundering vi har just nu är om mamma Molly har gått och blivit valp igen. Vi har nämligen, de senaste dagarna, låtit valparna komma ut från hagen lite mer, för att busa i gräset. Det tycker de är superskoj och Molly likaså. Hon rusar runt och härjar och tror att hon är jätteliten, vilket hon inte är, tyvärr. Valparna märker av detta när Molly gör sina försök att busa med henne. Men de små orkar inte busa så länge, de slocknar ganska fort, gärna i famnen på oss.
Nu ska vi erkänna en pinsam upptäckt som vi har gjort. Valparna sover ju inomhus, i en hage i vardagsrummet. Hittills har vi haft en liten lampa tänd i ena fönstret, dels för att vi inte ska famla i mörkret om vi behöver gå ner till dem mitt i natten. Men också för att de kanske tycker att det är lite mörkt. Det är ju mysigt med en lampa och de känner sig kanske ensamma annars, de är ju trots allt bara 13 stycken! I alla fall beslöt vi oss för att släcka lampan häromkvällen, tänkte bara testa och se hur det gick. Valparna, som tidigare har härjat och busat innan sänggåendet, blev nu knäpptysta direkt och har sedan vi släckt lampan inte vaknat en enda gång på natten. Så den stora frågan som snurrar i våra huvuden just nu är: ”Varför har vi inte släckt lampan tidigare?”
Bättre sent än aldrig, nu är den släckt. Vi har också en speciell morgonrutin. Valparna är som små klockor, de vaknar halv sju, när det börjar bli rörelse i köket (som ligger i direkt anslutning till vardagsrummet). Då drar de igång med hög volym och bjäbbar och skäller allt vad de kan. Vi brukar då ta ett djupt andetag, placera Molly vid gallret och sedan öppna grinden. Då väller valparna ut och dundrar fram som elefanter … eller kanske inte elefanter. Men de dundrar fram i alla fall. Valparna rusar efter Molly, till ytterdörren, och väl där tar vi emot dem. Några vågar försiktigt gå nerför trappan, medan andra väntar på vår hjälp. Vi lyfter då över dem till hagen, där de sedan spenderar hela dagen. Vi har sågat upp ett hål i väggen till garaget, där har vi inrett ett litet mysigt valpbo. I valpboet sover de mycket under dagen och de är väldigt noga med att göra sina naturliga behov utomhus, utanför valpboet. Framåt kvällningen får de sedan komma in. Då busar de och myser med oss. Favoritplatsen är att sova vid våra fötter eller i knäet på oss. Favoritsysselsättningen är att bita syskonen i svansen eller öronen. Deras tjut är då hjärtskärande och det är inte särskilt lätt att höra vad de säger på teve.
Årets hundmamma är definitivt Molly, tänk att hon har fått 13 valpar alltså. Och att hon har mjölk till dem än idag och som hon har skött om dem. Molly blev faktiskt uppmärksammad i tidningen Smålänningen nu i veckan, för att hon fått 13 härliga ungar. Och det var hon värd, vilken hund. Vilka valpar, jämna till både form och humör. Vi hade folk här ikväll, som skulle kolla in valparna. De frågade om det inte var två kullar vi hade och när vi förklarade att det bara var en frågade de om det inte var något slags rekord. Och man kan ju undra, jag har inte hört någon som har fått fler än 13 valpar … inte ens 12.
Trevlig helg!!
//Jennifer
