Valpar på vift:)
Nu känns det verkligen som att det är på sin plats att skriva en liten lägesrapport från valphagen ... eller valpvardagsrummet ... eller valpgården ute ... eller ... Ja, valparna befinner sig nämligen lite överallt just nu. En vanlig dag i valpisarnas liv brukar se ut så här: Vaknar runt 0700, börjar gnälla när Mamma Molly passerar valphagen i vardagsrummet. Får mat av mamma Molly och sedan uppblötta pluttar (samma som Molly äter) med majsvälling. Mums! Hungriga magar blir mätta fort och efter maten blir valpisarna lite busiga. Att bita syskonen i öronen och springa små rundor är populärt och det roligaste av allt är när grinden till valphagen öppnas och valpisarna plötsligt får vistas i hela vardagsrummet. Då blir det bus och lek för hela slanten ... och sedan somnar de väldigt plötsligt i små högar, gärna intill soffan, där vi människor sitter. Att leka och bita folk i tårna är också något som är omtyckt hos valpisarna, dessvärre inte hos folket:) Efter en sovstund inne (och om vädret tillåter) förflyttas sedan valpisarna utomhus. till en liten valpgård med kompostgaller runt. Där kan de traska runt på både gräs och stenplattor och har ett alldeles eget litet bo där de gillar att "höga"-ihop sig och sova en stund. Ute får de sedan sitt andra mål mat och vi är lika tacksamma för var dag valpisarna kan vara ute lite ... eftersom vi då sparar in en hel del tidningspapper. Vi har nu samlat in tidningar från vänner, bekanta och biblioteket har till och med ställt upp. Biblioteket har superbra, rejäla tidningar. Tack biblioteket! Efter utomhusvistelsen får valpisarna återigen komma in och senare ges också ett tredje mål mat. Mamma Molly producerar väldigt mycket mjölk fortfarande och valpisarna diar några gånger varje dygn. När mörkret sedan börjar falla förstår också valpisarna att det nog är dags att sova och under natten är de väldigt lugna. Mamma Molly går i regel ner ett par gånger och låter valpisarna dia och på morgonen är de sedan redo igen för en ny härlig dag fylld av bus!
Fodret vi ger valparna och Molly är av märket Royal Canin Junior och Molly åt det redan några veckor innan förlossningen (tidigare åt hon Adult), eftersom valparna äter samma foder nu. Detta foder kommer sedan medfölja vid leveransen och vi rekommenderar starkt att man använder det även sen. Fodret är lite dyrare, men hunden mår jättebra av det och pälsen blir väldigt fin. Valparna gillar pluttarna starkt och de slinker nästan ner bättre utan majsvälling nu. Majsvälling ger vi dem för att det är otroligt näringsrikt, egentligen hade vi vuxna, förståndiga människor nog också behövt sörpla lite sådant:)
Som ni kan se på bilden har lilla vovven som är i fokus ljusare ögonbryn. Detta kallas för tan, eller tan-tecken. Fyra av valparna har fått sådant. Tre flickor och en pojke. Valparna kommer få ljusare stråk vid ögonbrynen, utmed käkbenen och i baken. Väldigt tjusigt kommer det se ut när de blir äldre. Riktigt kul är det att det blev så, eftersom varken Molly eller Ville har tan. Alltså ligger det längre tillbaka i släkten.
Nu börjar valparna utvecklas ordentligt och tro det eller ej, vi ser faktiskt skillnad på några av dem. Tidigare har vi märkt alla med nagelack i örat, för att kunna hålla reda på dem. Nu behöver vi faktiskt inte märka åtta av dem, eftersom de har något som utmärker dem. Skönt är det, för äntligen räcker nagelacken till och vi behöver bara märka valparna med en färg!
Och till slut, ett riktigt hett tips till blivande hussar och mattar!! Från det att valpisarna var riktigt små valpisar har jag och min kära mamma Agneta pratat mycket med valpisarna och när vi började ge dem "riktig" mat har vi väldigt naturligt sagt: "Kom nu valpisarna!" (Med ljus och käck stämma.) Detta har satt sig ganska bra och de små valpisarna kommer så fort vi säger så ... och när vi tar fram deras matskålar (som också följer med vid leverans) förstås ... Ett litet tips bara!
Nu har valpisarna fyllt hela 5 veckor. Det känns som att det var länge sedan jag och mamma satt hopklämda i valplådan, och på en madrass utanför, och förlöste Molly. Det känns helt fantastiskt att ha varit med om en valpförlossning, en av de största grejerna jag någonsin har varit med om. Att få hålla ett nytt, litet liv i handen och sedan få följa dess utveckling - det är fantastiskt. Att de små, små sköldpaddorna som kröp runt i valplådan nu har blivit riktiga hundar ... eller minihundar i alla fall. Och att alla är så välmående och jämnstora och friska - det är fantastiskt. Ibland måste jag bara stanna upp och gosa lite extra med dem, för valpisarna är helt enkelt helt underbara!
//Jennifer
Nu känns det verkligen som att det är på sin plats att skriva en liten lägesrapport från valphagen ... eller valpvardagsrummet ... eller valpgården ute ... eller ... Ja, valparna befinner sig nämligen lite överallt just nu. En vanlig dag i valpisarnas liv brukar se ut så här: Vaknar runt 0700, börjar gnälla när Mamma Molly passerar valphagen i vardagsrummet. Får mat av mamma Molly och sedan uppblötta pluttar (samma som Molly äter) med majsvälling. Mums! Hungriga magar blir mätta fort och efter maten blir valpisarna lite busiga. Att bita syskonen i öronen och springa små rundor är populärt och det roligaste av allt är när grinden till valphagen öppnas och valpisarna plötsligt får vistas i hela vardagsrummet. Då blir det bus och lek för hela slanten ... och sedan somnar de väldigt plötsligt i små högar, gärna intill soffan, där vi människor sitter. Att leka och bita folk i tårna är också något som är omtyckt hos valpisarna, dessvärre inte hos folket:) Efter en sovstund inne (och om vädret tillåter) förflyttas sedan valpisarna utomhus. till en liten valpgård med kompostgaller runt. Där kan de traska runt på både gräs och stenplattor och har ett alldeles eget litet bo där de gillar att "höga"-ihop sig och sova en stund. Ute får de sedan sitt andra mål mat och vi är lika tacksamma för var dag valpisarna kan vara ute lite ... eftersom vi då sparar in en hel del tidningspapper. Vi har nu samlat in tidningar från vänner, bekanta och biblioteket har till och med ställt upp. Biblioteket har superbra, rejäla tidningar. Tack biblioteket! Efter utomhusvistelsen får valpisarna återigen komma in och senare ges också ett tredje mål mat. Mamma Molly producerar väldigt mycket mjölk fortfarande och valpisarna diar några gånger varje dygn. När mörkret sedan börjar falla förstår också valpisarna att det nog är dags att sova och under natten är de väldigt lugna. Mamma Molly går i regel ner ett par gånger och låter valpisarna dia och på morgonen är de sedan redo igen för en ny härlig dag fylld av bus!
Fodret vi ger valparna och Molly är av märket Royal Canin Junior och Molly åt det redan några veckor innan förlossningen (tidigare åt hon Adult), eftersom valparna äter samma foder nu. Detta foder kommer sedan medfölja vid leveransen och vi rekommenderar starkt att man använder det även sen. Fodret är lite dyrare, men hunden mår jättebra av det och pälsen blir väldigt fin. Valparna gillar pluttarna starkt och de slinker nästan ner bättre utan majsvälling nu. Majsvälling ger vi dem för att det är otroligt näringsrikt, egentligen hade vi vuxna, förståndiga människor nog också behövt sörpla lite sådant:)
Som ni kan se på bilden har lilla vovven som är i fokus ljusare ögonbryn. Detta kallas för tan, eller tan-tecken. Fyra av valparna har fått sådant. Tre flickor och en pojke. Valparna kommer få ljusare stråk vid ögonbrynen, utmed käkbenen och i baken. Väldigt tjusigt kommer det se ut när de blir äldre. Riktigt kul är det att det blev så, eftersom varken Molly eller Ville har tan. Alltså ligger det längre tillbaka i släkten.
Nu börjar valparna utvecklas ordentligt och tro det eller ej, vi ser faktiskt skillnad på några av dem. Tidigare har vi märkt alla med nagelack i örat, för att kunna hålla reda på dem. Nu behöver vi faktiskt inte märka åtta av dem, eftersom de har något som utmärker dem. Skönt är det, för äntligen räcker nagelacken till och vi behöver bara märka valparna med en färg!
Och till slut, ett riktigt hett tips till blivande hussar och mattar!! Från det att valpisarna var riktigt små valpisar har jag och min kära mamma Agneta pratat mycket med valpisarna och när vi började ge dem "riktig" mat har vi väldigt naturligt sagt: "Kom nu valpisarna!" (Med ljus och käck stämma.) Detta har satt sig ganska bra och de små valpisarna kommer så fort vi säger så ... och när vi tar fram deras matskålar (som också följer med vid leverans) förstås ... Ett litet tips bara!
Nu har valpisarna fyllt hela 5 veckor. Det känns som att det var länge sedan jag och mamma satt hopklämda i valplådan, och på en madrass utanför, och förlöste Molly. Det känns helt fantastiskt att ha varit med om en valpförlossning, en av de största grejerna jag någonsin har varit med om. Att få hålla ett nytt, litet liv i handen och sedan få följa dess utveckling - det är fantastiskt. Att de små, små sköldpaddorna som kröp runt i valplådan nu har blivit riktiga hundar ... eller minihundar i alla fall. Och att alla är så välmående och jämnstora och friska - det är fantastiskt. Ibland måste jag bara stanna upp och gosa lite extra med dem, för valpisarna är helt enkelt helt underbara!
//Jennifer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar